Så blev det i Linköping
 
Publicerat 2009-09-02 (av Basti Naumann)

 

För två år sedan kritiserade jag Linköpings kommun för att de beslutat lägga ner sitt fina skyttecentrum utan att erbjuda mark för en likvärdig anläggning. Georg Ekström inskred till Linköpings försvar, och menade att min kritik var orättvis. Jag skrev då följande artikel:

 

- - -

 

Är Linköpings kommuns samvete rent eller rymligt?

 

Vi har fått ett brev från Georg Ekström, där han säger följande:

 

”Angående det du skrivit på Kretsnytt: Det som hänt i Linköping är att närboende överklagat byggandet av vår nya skytteanläggning till miljödomstolen och där fått gehör för sina åsikter. Miljödomstolen har därför förbjudit fortsatt verksamhet. Hittills har kommunen tvärtemot vad du skriver gjort mycket för att vi ska få en ny skytteanläggning i toppklass. V v ändra gärna i din artikel.”

Jag nämnde Linköping som ett fall av många, där vi mister en skjutbana utan att få den ersatt. Därför försökte jag komprimera beskrivningen, och jag inser att jag uttryckte mig slarvigt. Rent sakligt är Georg Ekströms invändning korrekt. Det gick till så som han säger.

 

Men sanningen är som bekant aldrig vit eller svart, utan uppträder i nyanser av grått. Man kan också uttrycka saken så – vilket ett par av mina sagesmän gjorde – att kommunen föreslog en ersättningsbana som vem som helst borde inse inte skulle bli godkänd. Genom den manövern slapp kommunen den politiska och finansiella kostnaden för att ta fram en ny skytteanläggning, men kunde ändå uppvisa ett rent samvete, och lämna över Svarte Petter till miljödomstolen.

 

Hur skulden ska fördelas mellan den ena och den andra myndigheten, kommunen och miljödomstolen, det kan man träta om, men för Linköpings skytteföreningar kan det göra detsamma. För faktum kvarstår: Skytte­föreningarna i Linköping blir av med sin skytte­anläggning, och någon ersättning syns för närvarande inte till.

 

Kanske har jag utmålat Linköpings kommun i en alltför mörkgrå nyans. Det är långt ifrån omöjligt att det är så. Jag har sällan fel, men det händer. Om jag har fel den här gången, så kommer detta snart att visa sig. En ny skytteanläggning i en av Sveriges större städer snyter man förvisso inte ur nosen på en katt, men någon omöjlig uppgift är det långt ifrån. Så om Linköpings kommun har den ärliga vilja som Georg Ekström menar att den har, då kommer den att skaffa fram en likvärdig skytteanläggning.

 

När detta sker, kommer jag med glädje att i denna tidning be Linköpings kommun om ursäkt.

 

- - -

 

Slutet på historien har nu tydligtvis blivit att skyttarna i Linköping, och alla de tävlande gäster som de fortlöpande inbjuder, har fått en ersättningsanläggning som redan från början är för liten, och inte uppfyller skyttarnas behov. Fältskjutning, som är det nationella pistolskyttets paradgren, kommer inte att kunna bedrivas.

 

I rubriken frågade jag om Linköpings kommuns samvete är rent eller rymligt. Svaret blev att det är rymligt, och dess färg är mörkgrå. Så tyvärr måste jag konstatera att det inte finns någon större anledning för mig att be Linköpings kommun om ursäkt.

 

Basti