Informationsmötet i Borlänge
 
Sammanställning av Basti Naumann
efter Mikael Anderssons minnesanteckningar.
Publicerat 2007-05-16

Det har som bekant hållits ett antal informationsmöten landet runt gällande de fyra skytteförbundens förhandlingar i organisationsfrågan. Trojkan har via en egen reporter publicerat ensidigt positiva rapporter därifrån. Vid mötet i Borlänge den 22 april var det emellertid en mer neutral person, Mikael Andersson, ordförande i Frövi-Lindesbergs PS, som förde egna minnesanteckningar. Hans skildring är saklig och balanserad, men samtidigt mer osminkad än de officiella rapporterna.

Mikael har publicerat sina anteckningar på nätet. Här nedan följer en lätt redigerad version:

De fyra representanterna, John Landin FSR, Magnus Gustafsson SkytteUO, Kerstin Bodin SSF och Jan Kjellberg SPSF, presenterades av mötesledaren från SISU.  De tre, SSF, FSR och SkytteUO presenterade det förslag de tidigare kommit överens om, såsom verksamhets­idé, värdegrunder, verksamhetsområden, organisation, ekonomi m m. Detta gjordes genom att de, mycket välrepeterat, alternerade sinsemellan att tala.

Jan Kjellberg gjorde efter detta en presentation av SPSF som förbund, dess grenflora, och de behov som detta leder till i fråga om vapeninnehav. Han presenterade den organisa­tions­­plan som SPSF hade som förslag i början av sammanslagningsprocessen. Han presenterade också de 6 punkter det extra förbundsmötet just antagit.

På det så kallade åsiktstorget hade man satt upp varsitt plakat för möjligheter respektive farhågor. ”Möjligheter” hade ganska få skrivit på, medan ”farhågor” var tätskriven.
 
Efter lunchen skapades grupper kring borden som inbördes diskuterade tre frågor:
   
¨       Vad är viktigt att ta hänsyn till i utformningen av mellannivån?
¨       Vad är viktigt att ta hänsyn till när det gäller finansieringen av den nya organisationen?
¨       Vad är viktigt att ta hänsyn till när det gäller uppbyggnaden av den demokratiska strukturen?

På den första frågan kom svar som att nuvarande länsindelning skall gälla. Att sopa bort allt och börja från början är ingen bra idé.

De tre sade också något intressant om mellannivån: De har inte kommit fram till hur den skall se ut, utan hoppades att vi skulle kunna ge svar på denna fråga.

På fråga två blev det en del diskussioner om avgifterna, 25 kr/medlem över 20 år, 10 kr under 20 år, och 500 kr per förening. Genomgående under diskussionerna under dagen är att en del föreningar tycker att det blir dyrt och tär på deras föreningars ekonomi. Man skall ha i minnet att de flesta föreningarna på mötet tillhör FSR, som hittills inte har haft någon som helst uttaxering från föreningarna.

På fråga tre blev svaret från flera håll att det var viktigt att varje gren har självbestämmande över sina grenar.

Efter gruppmötena blev det paneldiskussion. SISU:s representant var moderator.På frågan varför SkytteUO skall läggas ner trots att man förlorar pengar på detta, svarade man att man inom SkytteUO inte anser att det är värt det dubbelarbete som det innebär att ha två organisationer inom samma förening. Dubbla styrelser, dubbla årsredovisningar etc.

En fråga om det nya kansliets personalantal kom upp, där svaret blev att det ska vara max 10, men detta är inte klart.

På frågan om vad SPSF:s krav om att deras pengar skall läggas i en stiftelse innebär, kom svaret att så är det tänkt, och att avkastningen skall stödja de pistolgrenar som tidigare funnits inom SPSF. Absolut inte pistolskyttet i sin helhet inom det nya förbundet.

SSF, FSR och SkytteUO har gjort en analys om för- och nackdelar med en total samman­slagning. Frågan kom då upp varför man inte har redovisat nackdelarna. Svaret blev att man glömt bort detta, då man hade en vilja att se det positiva i en sammanslagning. Man sade sig vilja redovisa nackdelarna senare.

En del ifrågasatte varför det ska vara så brådskande med en sammanslagning. De tre gav inga svar på den frågan, men när de hade sagt sitt och tackat för sig, tar Kjellberg över. Han påminner om att ett beslut att lägga ner SPSF måste fattas i två på varandra följande ordinarie förbunds­möten, där det skall vara kvalificerad majoritet för att det skall gå igenom. Han påpekade att FSR troligen har samma skrivning. Därför ansåg han att det med automatik kommer att ta tid att få respektive förbund med sig. Med andra ord, det finns ingen anledning att stressa fram ett nytt förbund. Denna slutplädering drog ned de första applådåskorna för dagen. Sedan var mötet slut.

Jag fick intrycket att många medlemmar inom FSR är oroliga, men att de knyter näven i fickan och inte säger rent ut vad de tycker. Det verkar som om FSR:s styrelse inte riktigt har folket med sig, helt enkelt.

Sammanfattning: Många inom FSR verkar vilja ha en organisation som styr just deras grenar både på riksnivå och mellannivå, en organisation som i mycket påminner om SPSF:s förslag. Dock har ju dessa FSR-föreningar ingen som för deras talan, då deras styrelse helt enkelt har bestämt färdriktningen åt dem. Hoppas att det blir en ordentlig debatt om detta på skytte­riksdagen.

Mikael Andersson

-----------------------------------------------------------------------
  
 

Pudelns kärna
  
Publicerad  07-05-05 (Basti Naumann)

 I senaste numret av Sportskytten, nr 2-2007, presslagt före Svenska Pistolskytte­förbundets extra förbundsmöte, men utkommet därefter, skriver pistolskyttesektionens ordförande Christer Claesson så här, med anledning av SPSF’s kravlista:
  
”Jag tror att SPSF’s styrelse helt enkelt inte vill gå med i det nya förbundet, av olika anledningar, och därför har man skapat dessa punkter. Jag tror vidare att om det extra förbundsmötet bestämmer enligt styrelsens förslag så kommer övriga organisationer att säga nej tack. Anledning: Ett nytt förbund kan inte ha grenstadgar som övertrumfar förbundets egna stadgar.”

Christer Claessons logik gällande stadgarna är en aning märklig. Han gör också en freudiansk felsägning när han säger att SPSF’s styrelse inte vill gå med i det nya förbundet. I SSF’s tankevärld är det styrelserna som räknas, inte medlemmarna. Men det centrala i hans uttalande är, att han klart antyder att Svenska Pistolskytteförbundets styrelse, av mer eller mindre skumma skäl, försöker dra sig ur och därmed spräcka en enad front.

Detta kan inte vara annat än en avsiktlig feltolkning av SPSF’s avsikter. Den enda avsikten med kravlistan är att skydda våra nationella pistolskyttegrenar mot risken för utplåning. Om SSF talar sanning – vilket man väl får förutsätta – när de säger att de inte har en tanke på att försöka begränsa SPSF’s grenprogram, så borde de mycket lätt kunna acceptera vår kravlista.

De problem som SSF står inför, är inte orsakade av Svenska Pistolskytteförbundet. Problemen finns på betydligt närmare håll än SSF vill erkänna.

I Frivilliga Skytterörelsens tidning Svenskt Skytte har, ända sedan i höstas, varje nummer innehållit debattartiklar i organisationsfrågan. Författarna är några av de tyngsta namnen inom FSR: Lennart Broman, Hans Jonsson, Tore Wikberg och Östen Tarland. Samtliga, utan undantag, är starkt kritiska till idén om en total sammanslagning. Och – notera detta – i denna skarpa kritik förekommer inte ett uns av förebråelse mot Svenska Pistolskytteförbundet. Skribenternas klander riktas mot den egna riksförbunds­ledningen, och mot SSF och dess oproportionerligt starka dominans i förhandlingarna.

Nu har nummer 3-2007 av Svenskt Skytte utkommit. Där finns en debattartikel av Göran Tibell, vars auktoritet inom FSR knappast kan ifrågasättas. Han är starkt kritisk mot tanken på att lägga ner den snart 150-åriga Frivilliga Skytterörelsen. När riks­förbunds­led­ningen under FSR’s höstkonferens i oktober lade fram sina planer på en nedläggning ”chockades förbundets delegater av informationen om denna planering”. FSR’s valda ombud blev alltså tagna på sängen. Ingen som helst medlemsförankring hade skett inom SSF, FSR och SkytteUO. Den hastigt påkomna lösningen gjordes omedelbart till ett ultimatum, riktat inte bara mot SPSF, utan också mot trojkans egna medlemmar.

Svenska Pistolskytteförbundet har hela tiden varit positivt till ett samgående mellan de fyra största skytteförbunden. Det våra medlemmar är kritiska mot, är den form för samgående, som övriga förbundsledningar plötsligt och oväntat har gjort till ett ultimativt krav. Det lappkastet har alltså gjorts utan SPSF’s hörande, och synbarligen har inte heller de övriga förbundens egna medlemmar blivit tillfrågade.

Svenska Sportskytteförbundet har ingenting att frukta från Svenska Pistolskytte­förbundet. Det som ledningarna för SSF, FSR och SkytteUO nu har att göra, är att lyssna mer uppmärk­samt på sina egna medlemmars valda ombud. Kanske måste också en och annan ta konsekvenserna av sin demokratiska lomhördhet. Detta är pudelns kärna: Respekt för våra organisationers demokratiska traditioner.

Först när den processen är klar, kan parterna gå vidare med förhandlingarna. Detta är ett förlopp som SPSF inte kan påverka. Det är upp till övriga förbundsledningar att själva reda ut den saken.

Basti

-----------------------------------------------------------------------
  
 

Djupnande sprickor i fasaden
  
Publicerad  07-04-17 (Basti Naumann)

I min debattartikel ”Spåren förskräcker” i senaste numret av Nationellt Pistolskytte uttrycker jag starka tvivel på den eventuella sammanslagning som just nu är den svenska skyttevärldens hetaste debattämne. Jag ser Svenska Sportskytteförbundets totala dominans i det nya förbundet som ett hot mot det nationella pistolskyttets fortlevnad. Det tänkta nya förbundets organisation och profil är, ända ner till enskilda skyttegrenar, en exakt kopia av SSF. Det nya förbundet blir helt enkelt ett utökat SSF, med samma personer i ledningen. Detta bekräftas av det nyligen tillkomna namnförslaget: Svenska Sportskytte­förbundet, som är det allra minsta av de fyra förbunden, gör sig berett att sluka sina tre bröder, och blir Svenska Skyttesportförbundet. SSF är så segervissa att de inte längre bryr sig om att försöka dölja sina avsikter att lägga under sig större delen av Sveriges skytteverksamhet.
  
När SPSF’s styrelse begärde time out, utlöste detta stor irritation hos de övriga tre förbundens styrelser. Deras styrelser fattade inte ett smack, när SPSF’s styrelse talade om ”medlemmarnas mandat”. I trojkans förbund fattar styrelsen beslut, och sedan underrättar den medlemmarna om vad de har att rätta sig efter. Att hålla på och kackla om ”vad medlemmarna vill” är bara slöseri med tid, anser man. Styrelsen har ju ändå redan fattat beslutet.
  
Den filosofin håller nu på att straffa sig, och det rejält. Detta har jag insett, efter att ha läst några debattartiklar i tre nummer av FSR’s förbundstidning Svenskt Skytte (nr 10‑2006, 1-2007 och 2-2007). Det mullrar i folkdjupet. Det visar sig att den till synes stålblanka fasaden krackelerade redan från början. Och sprickorna djupnar.
 
Redan i ett reportage från FSR’s höstkonferens 2006 uttrycker Lennart Broman sina betänkligheter. Han avslutar visserligen med omdömet att ”Helhetsintrycket är att Höstkonferensen var svagt positiv till sammanslagning”, men hela artikeln andas tvivel. Lennart Broman sätter ett stort frågetecken efter de ekonomiska kalkylerna: ”Man behöver inte heller vara någon större spåman för att konstatera att ekonomin kommer att bli en av de större stötestenarna.”  
  
Han varnar också för att ta alltför lätt på uppgiften att ena fyra olika förbund. Han nämner att en konsult från SISU, Karin Olsson, ”redogjorde för sammanslagningen av de fyra hästsportförbunden till ett enda ridsport­förbund. Karin beskrev det förfarandet som en enda fest i enighet och solidaritet. Så var långt ifrån fallet. Det tog åtminstone tio år innan motsättningarna de fyra emellan lagt sig något så när. Tro mig. Jag var nämligen med på ett hörn också vid det tillfället.”
 
I Svenskt Skytte nr 1-2007 djupnar tvivlet, och går från ljusgrått till mörkgrått. Hans Jonsson, f.d. styrelseledamot i FSR, konstaterar att förbunds­styrelsen har tappat kontakten med sina föreningar och medlemmar. Och han reagerar starkt mot att Svenska Sportskytteförbundet är på väg att helt ta över det blivande förbundet: ”I det förslag som skissats i Svenskt Skytte har FSR och UO fått en undanskymd plats. Styrelsen kommer enligt förslaget att helt domineras av SSF. Varför?”
  
I samma nummer påpekar även Tore Wikberg att FSR’s styrelse har tappat kontakten med sina medlemmar: ”Styrelsen har fattat beslut att försöka genomdriva samman­slagningen. Till hjälp har man anlitat en konsult från SISU. Nu drivs frågan med agitation och information, men väldigt lite diskussion.” I avslutningen säger han: ”Själv var jag från början positiv till sammanslagningen, men har under resans gång blivit mer tveksam.”
  
I nr 2-2007 ansluter sig Östen Tarland till uppfattningen att de förhandlande förbunds­styrelserna sitter i ett elfenbenstorn, avskiljda från medlemmarna: ”FSR:s och övriga styrelser har, vad jag förstår, suttit i sina tankesmedjor och funderat.”
 
Han har också upptäckt samma sak som Hans Jonsson, nämligen SSF’s totala dominans. Han fruktar att Frivilliga Skytterörelsen och SkytteUO kommer att förlora rätten att själva besluta om sina skyttegrenar: ”Vilket innebär uppenbara risker, då beslutsrätten i vissa för FSR:s verksamhet avgörande frågor (exempelvis vilka grenar som ska finnas kvar i fortsättningen) inte ligger kvar hos FSR, utan på huvudstyrelsen, och i sista hand hos RF eller ISSF.”
 
Just i dagarna har det visat sig att ovan nämnda kritiker inom FSR har fått rätt. Svenska Sportskytteförbundets ”Road Show” var avsedd att bli ett triumftåg för samman­slag­ningens självutnämnda arkitekter. I stället har den blivit ett förnedrande gatlopp. De rosenkindade teoretikerna har väckts ur sina drömmar av den hårda verkligheten. Prognosen om 100 000 med­lemmar har blivit 25 000. De saftiga bidrag man byggt sitt luftslott på, löses upp och försvinner som en morgondimma. ”Svenska Skyttesport­förbundet” visar sig vara hopfabulerat av verklighetsfrämmande kansli­byråkrater, som aldrig någonsin fått ett SM att fungera trots kyla och spöregn, eller enat stridiga viljor i en bångstyrig kretsstyrelse.
 
Föraktfullt pekade SSF’s kamarilla på Svenska Pistolskytteförbundets 260:- om året, och menade att denna skyhöga avgift var ett bevis på slöseri och vanskötsel. ”Hos oss behöver ni bara betala 25:-”, trumpetade man trosvisst. Men i det punkterade luftslottets kollapsande kalkyler har man för länge sedan gått förbi 260:-, passerar i hög fart 500:-, och tycks vara på väg nånstans bortåt tusenlappen. Det välskötta och helt självförsörjande SPSF framstår alltmer som ett ekonomiskt och organisatoriskt föredöme.
 
En synnerligen intressant vinkling gör Östen Tarland när han ifrågasätter själva grunden för sammanslagningen. Grundtemat i hela ”storförbunds-tanken” är att skytteförbunden har likartade verksamheter och likartade tävlings­redskap, att en stor enhet är starkare är flera små, och att fördelarna av en samman­slagning därför är självklara. Om detta vore sant – varför har inte Ishockeyförbundet, Bandyförbundet och Innebandyförbundet gått samman? ”Någon borde tipsa dom”, tillägger Östen ironiskt.
 
Östen Tarlands slutsats är klar: ”Sammanslagning till ett förbund? Nej, inte på dessa ekonomiska och juridiska villkor.” 

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Basti

-----------------------------------------------------------------------
  
 

Unni balanserar på gränsen
  
Publicerad  07-04-07 (Basti Naumann)

På det ännu inte existerande Svenska Skyttesportförbundets webbplats skyttesport.se, finns rubriken ”Senaste nyheterna”. En av underrubrikerna är ”Vem bestämmer vad?”. Där försöker man reda ut ett reda ut ett ”missförstånd”.

Man ställer frågan: ”I Sverige bedrivs i dag exempelvis fältskytte med gevär och pistol, kpist, PPC-skytte, nordisk trap och sporting. Kan ISSF/ESC (European Shooting Confederation) förbjuda dessa grenar om de olika förbunden i Sverige går samman i ett nytt gemensamt förbund?”

Frågan ställs till Unni Nicolaysen, ordförande i European Shooting Confederation och vice ordförande i International Shooting Sport Federation. Hon svarar med ett rungande ”NEJ!” (versaler och utropstecken). Därpå lovprisar hon den frihet som råder inom ISSF, och avslutar med: ”Skyttesporten skulle bli fattig om ISSFs medlemsnationer skulle tvingas förplikta sig att bara utöva ISSF-grenar.”

Svenska Sportskytteförbundets styrelse har anklagat Svenska Pistolskytteförbundet för ”rena lögner” (utan att ens ange vari lögnerna skulle bestå). Ett sådant språkbruk vill jag helst undvika för egen del, men jag måste säga att det här är ett gränsfall. Såväl Svenska Sport­skytteförbundet som European Shooting Confederation försäkrar, genom sina ordförande, dyrt och heligt att ISSF aldrig skulle komma på tanken att förbjuda några skyttegrenar. Detta har de mage att säga, samtidigt som de vet att ISSF redan har gjort just detta!

Kerstin Bodin har själv tillkännagivit i Sportskytten, att ISSF’s generalsekreterare tillsammans med dess ordförande officiellt har meddelat – vid två tillfällen – att dynamiskt skytte är strängeligen förbjudet inom ISSF. Det är inte bara förbjudet att utöva denna skyttegren, det är till och med förbjudet att ens samarbeta med dynamiska skyttar. Och går det bra att förbjuda dynamiskt skytte, så är vallen genombruten – därmed vet man att ISSF anser sig ha rätten att förbjuda grenar som de ogillar. Exempelvis fältskytte och PPC.

Notera att den ene av de två som har uttalat den officiella förkastelsedomen över det dynamiska skyttet, nämligen ISSF’s generalsekreterare Franz Schreiber, av Uppsala Handeldvapenförenings ordförande Fredrik Widemo har fått samma fråga som Unni Nicolaysen fick. Då slingrade sig den gode Franz som en ål, och låtsades missförstå frågan, för att slippa svara på den! (Se separat artikel.)

I sin famösa ledare i Sportskytten nr 1-2007 skriver Kerstin Bodin: ”Det borde vara en självklarhet att inte sprida oseriös information – ibland till och med rena lögner – utan respektera varandra. Rent spel måste få ha en given plats även i skyttevärlden.” Det är så sant som det är sagt, Kerstin!

Det ska dock medges att jag personligen börjar få svårt att med respekten för SSF. Att avgöra vad som i deras rävspel är sanning, missförstånd, halvsanning eller lögn, det är i det närmaste omöjligt. Kommer våra nationella pistolgrenar att bli förbjudna eller inte? Tja, vem vet. Men vem vill chansa, när det gäller hela det nationella pistolskyttets existens?

Låt mig sammanfatta hela problematiken i en enda fråga:

Skulle du köpa en begagnad bil av Franz Schreiber?

Basti

-----------------------------------------------------------------------
  
 

ISSF svarar ”god dag, yxskaft”
  
Publicerad  07-04-07 (Basti Naumann)

Fredrik Widemo, ordförande i Uppsala Handeldvapenförening, har skrivit till Inter­nationella Sportskyttefederationens generalsekreterare Franz Schreiber och begärt besked om huruvida ISSF kommer att acceptera de svenska nationella pistolgrenarna fältskytte, magnumfält och PPC, om dessa finns med i ett nytt, sammanslaget svenskt skytte­förbund, som söker medlemskap i Internationella Sportskyttefederationen.

 Svaret gav inget klart besked, men är ändå av stort intresse. Fredrik Widemos engelska är utmärkt, och han uttrycker sig dessutom mycket tydligt och rent av pedagogiskt. Ändå lyckades Schreiber ”missförstå” Fredriks fråga, och svarade ”god dag, yxskaft”. Fredrik skickade då ytterligare ett brev där han förtydligade sin fråga, och gjorde den så kristall­klar att den var omöjlig att missförstå. Trots detta ”missförstår” Schreiber återigen frågan, och hänvisar bara till sitt tidigare svar.

En anmärkningsvärd detalj är, att Schreiber skickade en kopia till Kerstin Bodin. Omständigheterna tyder klart på att det var Schreibers avsikt att kopian skulle vara dold för Fredrik, men att den av misstag blev synlig. Man frågar sig: Varför valde Schreiber att ”missförstå” Fredriks fråga? Kerstin Bodin har bevisligen följt korres­pondensen. Varför ingrep hon inte, och rättade till missförståndet? Är man konspira­toriskt lagd, om man misstänker att Schreiber avsiktligen ”mörkar”, och att han blivit instruerad att göra det?

Döm själva. Se hela korrespondensen via denna länk:

http://www.pengaberget.se/pistolskytte/viewtopic.php?t=84&sid=a2cc9a1ee737f4b79d975dce86364a70

Basti

-----------------------------------------------------------------------
  
 

Fortsatta förhandlingar – med vem?
      
Publicerad  07-03-21 (Basti Naumann)

Trojkan – SSF, FSR och Skytte UO – har startat en webbplats för det nya skytteförbund, som är i vardande (www.skyttesport.se ). Det är snyggt och prydligt gjort, och tajmingen är perfekt. Fastän det tar emot, måste jag erkänna att SSF – för det är de som håller i tömmarna – sköter marknadsföringen på ett föredömligt sätt.
 
Eftersom SPSF’s styrelse konsekvent ”ligger lågt”, som det heter, kan trojkan ta ut svängarna ordentligt utan att riskera att bli granskade eller motsagda. Ibland saftar de i så att jag undrar om de driver med oss. Svenska Sportskytteförbundet påstår till exempel att de i dag har 225 pistolskytteföreningar med sammanlagt 20 000 medlemmar! Vi vet ju att de har för vana att tillgodoräkna sig samtliga våra medlemmar i dubbelanslutna föreningar, trots att bara en ytterst liten minoritet är sportskyttar. Men hur kan de ha 6 000 medlemmar mer än vi, trots att de bara har en dryg tredjedel så många föreningar som vi, och samtidigt som de bara har utfärdat 2 700 sportskyttelicenser för pistol?
  
De räknar med 1 200 föreningar och 100 000 medlemmar i det nya förbundet. Medlems­siffrorna för FSR och Skytte UO kan jag inte bedöma, men det är väl rimligt att anta att de innehåller ungefär lika mycket luft som SSF’s. I så fall lär det nya förbundets med­lems­tal snarare bli runt 30 000 än 100 000. Om ens det.
  
Ekonomin räknar de hem med glans. De budgeterar en total årskostnad på 16 miljoner, men förutsätter att bidragsmiljonerna ska rulla in med sådan fart, att de enskilda medlemmarnas årsavgift till det nya förbundet ska stanna vid 25:- kronor!
  
En nyhet är att man redan nu har bestämt att förbundskansliet inte ska ligga i Stockholm. Var det ska ligga är oklart, det konstateras bara att det ”borde med fördel ligga nära en anläggning där vår verksamhet bedrivs, och inte i Stockholm”. Man får väl förmoda att den ort som avses är Sävsjö. Där rök jobbet för 12 anställda i Stockholm. Grattis, personalen!
 
Den första rapporten, ”Ny organisation av skyttesverige” gavs ut 2006-11-17. Nu, 2006‑03‑12, har man givit ut en uppdaterad version, ”Framtidens skytteorganisation – Svenska Skyttesportförbundet”. Det mest framträdande i den nya versionen är – som Ragnar Skanåker också påpekar i sin artikel – att Svenska Pistolskytteförbundet är totalt utrensat ur texten. Nu talas det bara om trojkan. SPSF är helt enkelt dumpat. Trojkan har på tydligast möjliga vis gjort klart att nu är det slutförhandlat. Vi får inte vara med. Dörren är inte bara stängd, den är låst.
 
Några av våra kretsar anser att vi bör fortsätta förhandlingarna i organisationsfrågan, vilket också förbundsstyrelsen rekommenderar till beslut i det extra förbundsmötet. Med anledning av sagda dumpning vill jag fråga dessa kretsar: Vem är det ni vill att förbunds­styrelsen ska förhandla med – och om vad?
  
Basti

-----------------------------------------------------------------------
  
 

Sanning och lögn – så gick det till när dörren stängdes
  
Publicerat 2007-03-14 (av Basti Naumann)

I Svenska Sportskytteförbundets tidning Sportskytten, nr 1-2007, som utkom den 26 februari, går deras förbundsordförande Kerstin Bodin till hårt angrepp mot Svenska Pistolskytteförbundet. Över artikeln står med röda bokstäver ”Ledaren”, vilket innebär att angreppet inte bara är ett personligt utbrott från Kerstin Bodin.
 
Beteckningen ”ledare” innebär att artikeln är auktoriserad av tidningens utgivare, det vill säga SSF’s förbunds­ledning. Svenska Sportskytteförbundets ledning går alltså till öppet angrepp mot Svenska Pistolskytte­förbundet.
  
Svenska Sportskytteförbundet trampar över anständighetens gräns när de i artikeln skriver: ”…det borde vara en självklarhet att inte sprida oseriös information – ibland till och med rena lögner…”. Stockholmskretsens ordförande Christer Westin reagerade omedelbart på detta. Han kontaktade Kerstin Bodin per e-post och krävde besked om exakt vilka lögner som SPSF skulle ha spridit. Bodin svarade, men undvek frågan. Christer återkom med förnyat krav på besked, men då svarade inte Bodin.
  
Vi kan alltså konstatera, att Svenska Sportskytteförbundet i en ledare i sin förbunds­tidning har kallat Svenska Pistolskytteförbundets ledning för lögnare, men att de på en direkt fråga inte kan ange vad SPSF skulle ha ljugit om. SSF’s agerande präglas av desperation, aggressivitet och extremt dåligt omdöme. Och detta är alltså den organisa­tion som några av våra medlemmar på fullt allvar överväger att gå samman med.
  
Vilka de påstådda lögnerna skulle ha varit, det får vi alltså aldrig veta. Men hur är det då med ”oseriös information”? Hur definierar SSF ordet ”oseriös”? Ja, själv kan jag efter noggrann granskning av ledaren inte finna någon annan definition än att ”oseriöst” är en beteckning på allt som avviker från SSF-ledningens uppfattning.
 
Kerstin Bodin räknar i ledaren upp några påståenden som företrädare för SPSF har gjort, och avvisar samtliga som ogrundade. Följande påstående från SPSF anser hon vara ”Fel!” (med röda bokstäver och utropstecken):
  
FSR, Skytte UO och SSF har redan stängt dörren för SPSF!
  
”Fel!”, säger alltså Bodin, och ger följande beskrivning: ”Den 28 oktober 2006 blev ’Dagen D’ dagen då styrelserna i de fyra förbunden skulle träffas och debattera. Argument skulle stötas och blötas och grunden till ett nytt förbund läggas. Nu fick vi aldrig höra synpunkterna från SPSF styrelse – de valde att inte delta.”
  
Hon skildrar alltså en idyllisk, demokratisk process, där alla är öppna för övrigas argument. Plötsligt och oförklarligt smiter SPSF’s styrelse undan, och vägrar delta.

Detta är vad som verkligen hände:

Efter överläggningar mellan SPSF’s förbundsjurist och Riksidrottsförbundets chefsjurist beslutade SPSF’s förbundsstyrelse vid sitt möte den 30 september 2006 att be de övriga tre förbunden om respit för att utreda de juridiska förutsättningarna för de olika former för sammanslagning, som var under diskussion mellan de berörda förbunden. Detta framfördes den 3 oktober vid ett möte mellan de fyra förbundens styrelser.
  
SPSF’s hemställan om respit bemöttes med ett brutalt och chockartat besked: De övriga tre hade redan före mötet kommit överens om att en total sammanslagning skulle ske, och att detta beslut inte fick ifrågasättas. Och någon missuppfattning var det inte fråga om. Vid ett SOS-möte den 10 oktober bekräftade ”trojkan” att den hade för avsikt att vid det kommande mötet den 28 oktober genomdriva ett formellt beslut om total samman­slagning, och att man inte tänkte ta några som helst hänsyn till vad SPSF tyckte.
  
SPSF’s styrelse kunde inte göra annat än konstatera, att helt oavsett vad styrelsen själv hade för åsikt, så hade styrelsen inte medlemmarnas mandat att besluta om att verka för en total sammanslagning, som innebär upplösning av Svenska Pistolskytteförbundet. I det läget var det helt enkelt omöjligt för SPSF’s styrelse att delta i mötet den 28 oktober, eftersom trojkan redan på förhand gjort klart att en total sammanslagning då skulle genomdrivas. Men för att visa sin goda vilja skickade SPSF två observatörer till mötet.

Så gick det alltså till. SSF, FSR och Skytte UO inte bara stängde dörren – de slog igen den rakt i ansiktet på SPSF’s representanter.

Det finns mer att säga om ledaren i Sportskytten nr 1-2007. Jag ska återkomma till detta.
   
/Basti