En framtidsblick?

 
Publicerat 2016-12-31 (av Ragnar Skanåker)
Foto: Peter Siegel
 

Vårt skytte är utsatt, vårt vapeninnehav är ifrågasatt från många håll. Polismyndigheter försöker göra det så svårt som möjligt för oss att utöva vår sport. Hur blir framtiden för vår spännande sport?

 

I anvisningarna för föreningsintyget har man skrivit: ”Fastställda krav avseende skjutskicklighet har avlagts för enhandsvapen/automatvapen inom aktuell vapengrupp/skytteform.”

 

Denna skrivning innebär att om man söker på ett B-vapen ska man också ha klarat kompetensprovet med ett sådant vapen. Detta är inte lagstiftarens andemening med kompetenskravet. Grundtanken var att en skytt ska visa att han/hon säkert kan hantera en pistol eller ett automatvapen. Att inte kreti och pleti ska kunna få ett eget vapen innan vederbörande vet hur man ska handskas med vapen för att förhindra olyckor.

 

På den tiden kravet infördes var märkesvalörer det bästa sättet att visa att man kunde hantera vapen och därför fastställdes kompetenskravet till olika förbunds märkesfordringar. I de föreskrifter som Polismyndigheten själv har skrivit (bilaga till Fap 551-3) står det uttryckligen ”eller” mellan de olika kompetenskraven, det innebär full valfrihet att välja vilket kompetenskrav man vill uppfylla. Detta är lagkravet.

 

Tyvärr faller historia i glömska och andra vindar blåser. Om våra skytteförbund inte är uppmärksamma på den glidning som Polismyndighetens instruktioner innebär kommer det snart att eka tomt på skjutbanorna. För de flesta av oss skyttar är ju multikonstnärer inom sporten. Vi skjuter i många förbund samtidigt. Vi är mindre intresserade av vilket förbund som håller i tävlingarna, vi vill utöva vår sport som är skytte. Och vi ska inte behöva vara lika duktiga med alla våra vapen för att visa att vi faktiskt kan säkert hantera dem. Inte behöva visa kompetens i form av märkesvalörer för varje vapen, loggböcker som ska vara ifyllda i vittnes närvaro (och kanske det bara duger ned officiella skjutledare, kompisvittnen underkänns). Ty då börjar vi få mera administration än glädje i vår skyttesport. Särskilt om våra förbund aningslöst eller protektionistiskt hoppar på tåget så som Polismyndigheten vill köra och själva börjar bygga en hinderbana för den minskande skara som vill ägna sig åt skytte.

 

Det är viktigt att vi värnar om enkelhet och tydlighet i lagtolkningen för våra medlemmar. Det finns ju heller ingen som helst anledning att försöka snäva in möjligheterna för våra skyttar att fullgöra sina kompetensprov. Det ska de kunna göra med valfritt vapen eftersom andemeningen är att visa på att vi kan handskas med våra vapen, inte att vi tillhör eliten på skjutbanan. Idag ställs krav på skicklighet när andemeningen avsåg kompetens och ansvar. Man kan vara kompetent utan att vara skicklig, däremot kan man inte vara skicklig utan kompetens.

 

Man kunde gå ett steg längre och införa ett slags ”skytteexamen” på samma sätt som ”jägarexamen”.

Då tar man sitt skjutprov och får papper på att man klarar säker vapenhantering. Detta gäller sedan, precis som jägarexamen, i all framtid, ty vapenhantering är inte färskvara. Precision däremot ...

 

 Ett Gott Nytt Skytteår!

               önskar

Ragnar Skanåker


Ragnar Skanåker med dotter Sanna på Idrottsgalan i Globen.
 

 

 

Behöver medlemmar i din förening bli professionellt tränade? Vill du förbättra ditt skjutresultat och samtidigt också din koncentrationsförmåga? Ragnar Skanåker är flitigt anlitad som tränare i Sverige och utomlands. Kontakta honom via hans hemsida www.skanaker.se.