Fältserien 3 på Livgardet – Fältmässigt fältskytte!

Lite bakgrund om senaste årens utveckling på Livgardet

Det finns en del väsentliga skillnader på att arrangera fältskyttetävlingar gentemot bantävlingar. Istället för att duka upp målen på en befintlig skjutbana, så ska man ut i terrängen och bygga upp alltihop från grunden. Och inte bara på en plats, utan man ska hitta 8-10 platser för stationerna, och helst också hitta någonstans att ha sekretariat och servering i närheten. Man är utsatt för vädrets nycker på ett helt annat sätt, och dessutom har terrängen en förmåga att förändras från gång till gång, ibland med lite extra överraskningar.

Den tidigare bansträckningen på Kungsängen gav en 4,2km lång promenad, inklusive lite knölig terräng, bergknallar och sankmark. När Livgardet började använda sitt datorprogram för beräkning av riskvinklar för några år sedan, så förändrades riskvinklarna då personalen knappade in hela området som skog och stenig terräng i datorn. Skyttesekreteraren i Stockholm fick ett digert arbete att försöka få ihop tillräckligt många skjutplatser i området, med de mycket bredare riskvinklarna i åtanke.

Resultatet blev att första halvan av gamla bansträckningen fick strykas helt, och allt fick koncenteras till den sista halvan istället, där stationerna mer eller mindre låg i samma riktning. Dock kunde vi förlänga banan åt andra hållet, och förlägga ett antal ”nya” skjutplatser i en båge norrut. Och resultatet är en lite förskjuten bansträckning, på gott och ont. Det positiva var att allting kom mycket närmare förrådet på Gällöfsta, och man fick en mer kompakt bana som man mycket lättare kunde nå med transportfordon. Största problemet var att banan kom längre ifrån Sundby Gård, där vi tidigare haft tävlingscentrum/sekretariat. Basträckningen blev dock ”bara” 4,5km lång, d.v.s. enbart 300m längre än den tidigare slingan. Dock upplevdes den lång, särskilt som man fick gå långt på tråkig grusväg från ena änden av banan till bortom den andra där Sundby låg.

Men hur viktigt är det då att sitta i fina lokaler och käka korv, är det inte skytte som är det primära för skyttarna? Är det verkligen värt att gå 1,6km extra varje varv enbart för att komma ner till Sundby? Eller kan man kanske göra på ett annat sätt?

Fältserien 3 2019

Årets tredje deltävling av Fältserien fick bli ett test. Vi flyttade tävlingscentrum till Gällöfstaförrådet istället, och körde allting lite mer fältmässigt. Enklare servering med grill ute, vapenkontroll under partytält, och skyttarna mer ute på banan än sittandes på rumpan och käka korv. Och vips, så var det bara 2,9km att gå istället! Och därmed hann skyttarna skjuta fler varv också. Mindre bekvämlighet, men mer skytte, och mer skonsamt för fötterna.

Ballongberget visade att man kan lägga en utmanade enkel bana där patrullerna kan sköta sig själva. Trots en relativt enkel poängfältbana med enbart fasta figurer och lagom tider och avstånd, så var det endast 4 skyttar som lyckades skjuta fullt på hela tävlingen; Anders Eklund, Lövsta Skf och Henrik Skoglund, Sandviken Psk i vapengrupp C, samt Johan Gustafson, Roslagen Ps och Niklas Dabrowski, Gripen Pk i vapengrupp R.

Tävlingen begåvades även med riktigt bra väder, vilket såklart höjde stämningen ytterligare. Och alla skyttar han med sina starter innan skjutförbudet trädde i kraft.

Nedan kommer lite bilder från bygget av tävlingen, med bildtext som beskriver de utmaningar man kan stöta på när man bygger tävling ute i terrängen.


Ut i terrängen ska vi, och all materiel får man ta med sig.


Ibland är det enkelt att bygga.


Andra gånger får man såna här överraskningar.
Ett träd hade blåst ner på målställningen och behövde avlägsnas.


- ”Oj, vad gräset har vuxit medan målen snickrades i Ballongberget!”


Men banan blev klar, och här går ännu en patrull ut på slingan.
 

Väl mött på finalen av Fältserien!
Önskar Ballongberget Skf via undertecknad hjälpreda.

/Daniel Kron, Skyttekretsen