|
FSR’s försvunna pengar eller Dansen kring den allt magrare
guldkalven
När det förhandlades om sammanslagning av de fyra stora skytteförbunden, FSR, SkytteUO, SSF och SPSF, var det FSR som var det stora, starka förbundet. Där fanns det också rejält med slantar på kistbottnen. Så sent som i början av 2007 uppgick kapitalet till inte mindre än 27 miljoner.
Många – inklusive undertecknad – anade argan list, och misstänkte att det pengatörstiga SSF skulle försöka sörpla i sig dessa miljoner för att, åtminstone tillfälligt, staga upp sin egen skraltiga ekonomi. Så blev det inte. FSR’s kapital är uppenbarligen korrekt hanterat.
Nu har nämligen Hans Drugge givit klart besked om vad som hände med innehållet i FSR’s kassakista. I en artikel i nr 8 2009 av Svensk Skyttesport ger han ett sammandrag av en bilaga till protokollet från FSR’s sista skytteriksdag i maj i år, i vilken hela den sorglustiga historien finns skildrad.
Som dom säger i USAmerika: Det finns en god nyhet och en dålig nyhet. Den goda nyheten är att SSF är oskyldiga – de har inte snott stålarna. Den dåliga nyheten är att nästan alla pengarna är borta i alla fall. Av 27 miljoner återstår bara 2.
Vem är då den skyldige? Vem har förskingrat 25 miljoner? Jo, det kan jag tala om. Det är en lömsk varelse som också smider sina onda ränker i SPSF, och som jag pekade ut och varnade för redan för ett par decennier sedan: Homo Snålis Ballisticus. Den snåla skyttemänniskan. Han är ingen fysisk person, men hans ande svävar över oss alla.
Den kloka och insiktsfulla FSR-styrelsen såg vartåt det barkade. Försvarsmakten drog åt svångremmen rejält, och skar ner bidragen till FSR. Försvarsmakten gjorde också klart att nedskärningarna skulle fortsätta, och det antyddes väl i stort sett att man på sikt var på väg mot nollnivån. Och mjölkkon Bingolottos förut så stinna juver hade sinat helt.
FSR-styrelsen lade fram den bistra sanningen för Skytteriksdagen 2006, och föreslog en lösning som byggde på självförsörjning, det vill säga en höjning av avgifterna för såväl förbund som föreningar, och därmed för de enskilda medlemmarna. Då slog Homo Snålis Ballisticus klorna i skytteriksdagens ombud, och fick dem att strunta i förnuftet och gå på känslan. Så Skytteriksdagen deklarerade frankt att här betalas jäklar i mig inga avgifter. Vi är vana vid att staten betalar kalaset, och så ska det förbli. Styrelsens förslag röstades ner.
Men denna rosafärgade såpbubbla sprack i samma ögonblick som ordföranden avslutade mötet och slog klubban i bordet, och ombudens nostalgiska berusning blåstes bort av den krassa verklighetens bitande vind. Under åren 2004 till 2008 minskade det årliga bidraget från Försvaret med 5 miljoner. Lågkonjunkturen slog hårt mot FSR’s aktier, som sjönk kraftigt i värde. Samtidigt hade Skytteriksdagen rundhänt beslutat om diverse utgifter. 4 miljoner lades på skjutbanor och elektroniska tavlor. 5 miljoner överfördes till det nya förbundet, SvSF, enligt FSR’s eget beslut. Diverse reservationer för kommande utgifter gjordes. Och så vidare, och så vidare. Miljonerna rullade.
Nu är festen definitivt slut. FSR’s resultaträkning för 2008 visade ett underskott på 4,5 miljoner. Den 31 december 2008 återstod knappt en tiondel av de 27 miljonerna. På bottnen av den ödsligt tomma kassakistan ligger nu 2,4 miljoner och skramlar. För en så stor organisation med personalansvar är detta noll och intet.
Av Hans Drugges redogörelse framgår hur alla miljonerna har rullat iväg. Däremot framgår inte hur man ska försörja sig i fortsättningen. Nu ingår FSR i SvSF, men försörjningsproblemet finns ju ändå kvar. Jag har inga kunskaper alls om hur prognosen ser ut, men jag har inte sett några som helst tecken på att bidragstagarandan har släppt sitt grepp. Ännu i denna dag blåser man sina rosafärgade såpbubblor, och fantiserar om att någon annan ska betala, och att inga avgifter behöver höjas.
Och Homo Snålis Ballisticus skrockar förnöjt.
Basti |