Upp som en sol
 
Publicerat 2008-11-30 (av Basti Naumann)

FSR’s förbundstidning Svenskt Skytte har under året blommat upp ordentligt. Man har satsat stenhårt på att lyfta tidningens nivå, bland annat med professionella tester av inte bara vapen, utan också mobiltelefoner och andra konsumentvaror, som de allra flesta av oss kommer i kontakt med. Varje nummer bär numera den stolta devisen ”Ny tidning!” på förstasidan. Och resultatet var lyckat, det anser jag absolut. Jag tycker att läsvärdet ökade betydligt.

Men jag undrade lite över avsikten med denna storsatsning. Redan långt innan den inleddes, var Svenskt Skytte dömd till nedläggning, med anledning av den förestående sammanslagningen av förbunden. Den 1 januari 2009 upphör FSR att existera, och ett förbund som inte finns, kan knappast ge ut en förbundstidning. Satsningen tycktes därför redan från början bli ett slag i luften.

Men FSR gick på i ullstrumporna, och genomförde uppgraderingen av sin tidning. Det måste ha kostat multum. Och man sålde prenumerationer som sträckte sig långt in på 2009. Det var som om man hade glömt bort den förestående sammanslagningen. Tidningen verkade segerviss. Det spreds till och med ett rykte att Svenskt Skytte skulle ta över rollen som förbundstidning för det nya Skyttesportförbundet. Men då fräste John Landin till på ledarplats, och förkunnade att så var det minsann inte alls.

Jag kan inte förstå annat än att vi har bevittnat någon form av maktkamp. FSR-falangen kämpade mot överheten för sitt skötebarn Svenskt Skyttes överlevnad. Hur den kampen slutade ser vi i senaste numret av Svenskt Skytte. På ledarplats förkunnar John Landin att nästa år startas den nya förbundstidningen Skyttesport, vars första nummer utkommer i slutet av februari. Det framgår indirekt att tidningen Svenskt Skytte avlivas vid årsskiftet. Den intressanta frågan om de prenumerationer som sträcker sig in i nästa år har man löst genom att utlova återbetalning av den del som avser 2009.

Märkligt nog passar man inte på att erbjuda oss betalande prenumeranter att byta ut Svenskt Skytte mot Skyttesport. I ett sånt här läge är det ju närmast självklart att utgivaren försöker få med sig befintliga prenumeranter från Svenskt Skytte över till Skyttesport. Men icke. Som betalande prenumerant på Svenskt Skytte känner jag mig oönskad och avsnoppad. Vore jag medlem i FSR, skulle jag uppfatta det som att det nya förbundet är måttligt intresserat av nationella gevärsskyttar.

Svenskt Skyttes nästa nummer, 10-2008, blir det sista. Att dess förespråkare givit upp framgår av att tidningens omfång nu har sjunkit ihop från 76 sidor till ynka 28. Också innehållets standard har fallit tillbaka till den mediokra nivå som rådde före storsatsningen. Men devisen ”Ny tidning!” står ännu kvar på förstasidan, och i redaktionsspalten gör man fortfarande reklam för prenumerationer på Svenskt Skytte. ”285:- / helår” trumpetas det ut i en lysgul ruta.

Jag tycker det är sorgligt att en så lovvärd satsning slutade i denna antiklimax. Den nya förbundstidningen Skyttesport är inte mycket att hoppas på. Svenska Skyttesportförbundet är, inte enbart formellt utan även i praktiken, bara ett annat namn på Svenska Sportskytteförbundet. Så tidningen Skyttesport kommer med all säkerhet att behärskas av dessa den grå medelmåttighetens okrönta mästare som nu gör sömnpillret Sportskytten. Det kompetenta och entusiastiska gäng som gjorde Svenskt Skytte blir förmodligen bortfösta från köttgrytorna.

Det är bara att ösa tre skopor mull över FSR och Svenskt Skytte. Mitt avskedstal blir kort: Tack ska ni ha. Ni försökte i alla fall.

Basti

-------------------------------------------------------
  
 

Pressgrannar 2: Svenskt Skytte
 
Publicerat 2008-10-05 (av Basti Naumann)

Numera skrivs ledarna i både SportSkytten och Svenskt Skytte av den allestädes närvarande superordföranden John Landin. Han är för närvarande inne på en självrannsakande linje. I senaste SportSkytten gör han något som mycket liknar ett erkännande av att min kritik mot Sportskytteförbundet är befogad (se separat artikel). I senaste Svenskt Skytte gör han en betraktelse över de sjunkande deltagarsiffrorna i SM i 6,5 mm gevär.

Antalet starter i nationella gevärs-SM har från år 2000 till 2008 varit: 1 474, 1 426, 1 376, 1 196, 1 152, 1 172, 949, 702 och 886. En dyster utförsbacke, som visar en nedgång med 40 procent på 8 år. Med ansträngd förtröstan försöker John tolka den lilla knixen på kurvan 2008 som ett trendbrott, men det märks att han inte tror på det själv.

John Landin frågar sig vad denna kraftiga nedgång kan bero på. Han kommer fram till att den största orsaken är gevärsskyttarnas snålhet, ett karaktärsdrag i medlemskåren som även vi i SPSF har fått kämpa med.

Som bekant var FSR till för bara några år sedan skyttevärldens kung Midas. Försvaret vräkte årligen tiotals miljoner över FSR’s riksförbund, och en stor del av dessa miljoner slussades vidare till distriktsförbunden, alltså motsvarigheten till våra pistolskyttekretsar.

Distriktsförbunden har inte mer utgifter än våra kretsar har, och därför blev de i likhet med Gustav II Adolf med tiden tämligen feta. De penningstinna förbunden såg sig om efter lämpliga utgifter, och kom då på att man kunde förbättra deltagandet i nationella gevärs-SM genom att sockra de ekonomiska villkoren för skyttarna. De fick inte bara sina startavgifter betalda, de fick till och med reseersättningar och en del annat smått och gott. Alltså inte utvalda elitskyttar, utan alla deltagare!

Så kom då den stora slakten på Försvarsmakten. FM tvingades se om sitt hus, och drog kraftigt ner på bidragen till FSR. Gevärsskyttarnas Schlaraffenland dog som en hägring i öknen bort, och tävlingsbidragen försvann. FSR-varianten av homo snålis ballisticus reagerade med förtrytelse. Va?! Ska jag betala själv? Aldrig i livet! Och så kommer det sig alltså att deltagarantalet i nationella gevärs-SM stadigt minskar.

Jag har tidigare starkt ifrågasatt de medlemssiffror som SSF och FSR/UO redovisar. De har bedömt att det nya, sammanslagna förbundet ska få cirka 100 000 medlemmar. Enligt den nomenklatur vi har i SPSF, skulle det vara fråga om 100 000 aktiva medlemmar, jämfört med våra 14 500. Det nya SvSF påstår sig alltså vara sju gånger större än vi. Samtidigt kan konstateras att vårt nationella pistol-SM i år som vanligt noterade runt 2 500 starter, medan motsvarande nationella gevärs-SM fick nöja sig med 886 starter. Vi hade alltså nästan tre gånger fler starter i vårt SM, än FSR hade i sitt. (Och SSF’s pytte-SM behöver man inte orda så mycket om – det hamnar till höger om decimalkommat.) Notera också att vi har kvalgränser till vårt pistol-SM. Om alla som ville fick komma, skulle det nog bli minst tusen starter till.

År för år närmar vi oss svaret på den intressanta frågan om vilket skytteförbund som är störst i Sverige. Jag blir alltmer säker på att när det nya förbundet har satt sig ett par år, och luftslott och låtsasmedlemmar är bortstädade, då är det Svenska Pistolskytteförbundet som visar sig vara det största.

Vår förbundsstyrelse lotsade oss med varsam men säker hand bort från sammanslagningen, och det är nog det klokaste beslut vår styrelse någonsin fattat.

Basti

-------------------------------------------------------
  
 

Pressgrannar: SportSkytten
 
Publicerat 2008-10-05 (av Basti Naumann)

Mitt envisa hamrande på Svenska Sportskytteförbundet för deras usla förvaltning av svenskt sportskytte har aldrig blivit bemött i Kretsnytt.se’s spalter. Det var väl heller inte att vänta. Att försvara en sjuk sak är ingen trevlig uppgift, och SSF’s instinktiva reaktion har varit att sopa allt under mattan.

Men en indirekt kommentar har vi slutligen ändå fått. I sin ledare i senaste numret av SportSkytten skriver John Landin följande:

”När jag ser vilken träningsmängd som Håkan och Natalie har lagt ner per år, så kan jag inte låta bli att fundera. Hur många utövare har vi som är beredda att lägga ner denna träningsdos? Jag hoppas vi har många, men har en otäck känsla av att vi bitvis är nöjda långt innan vi har kommit på pallen i olika stora mästerskap. Det är lätt att lägga skulden på en organisation. Vi skall självklart ta vårt ansvar genom att skapa förutsättningar och plattformar, och visst har vi utövare som är beredda att satsa det som krävs. Nu börjar snart nästa fokusering mot London 2012. Vi måste sätta gemensamma mål, och ett av dem måste vara att vi skall ha fler kvotplatser till London än vi hade till Peking.”

Den gode Landin vrider sig som en saltad mördarsnigel, men trots hans fåfänga försök att lägga verbala dimridåer, så lyser det smärtsamma erkännandet igenom: Förutom Nathalie Larsson och Håkan Dahlby har Sverige inga sportskyttar i världsklass, och för detta har Svenska Sportskytteförbundet – eller vad det numera heter – den största delen av ansvaret.

Beträffande antalet sportskyttar som är beredda att göra en hårdsatsning med olympiska medaljer som mål, säger John Landin först uppgivet att han ”hoppas” att det finns många. Ett par meningar senare morskar han upp sig, och säger att ”visst har vi utövare som är beredda att satsa det som krävs”. Jaså? Det var en nyhet. Hur många såna har vi? Var finns de? Vad heter de?

Det låter bra att säga att ”Vi måste sätta gemensamma mål”. Men detta är en floskulös självklarhet. Målet kan aldrig vara annat än internationella titlar och olympiska medaljer. En betydligt svårare fråga att besvara är: Hur har SSF tänkt att dessa mål ska uppnås?

Sveriges bestånd av internationellt konkurrenskraftiga sportskyttar har i stort sett kollapsat. Det är således fullständigt klart att Svenska Sportskytteförbundets arbetssätt hittills har varit totalt felaktigt. Ska det bli några internationella titlar och olympiska medaljer, då måste SSF lägga upp en helt ny strategi. Hur ser den strategin ut?

Detta, käre John, skulle vi gärna vilja ha besked om.

Basti

-------------------------------------------------------
  
 

Har FSR-gerillan slagit till?
 
Publicerat 2008-05-14 (av Basti Naumann)

Frivilliga Skytterörelsens förbundstidning Svenskt Skytte har som bekant genomgått en ansiktslyftning som jag i en tidigare recension i denna spalt bedömde som mycket lyckad. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att vår egen Nationellt Pistolskytte äntligen har fått en värdig konkurrent.

Men det vilar en mystik över denna fula ankunges imponerande förvandling till en vacker svan. Vem har genomdrivit projektet? Vad är avsikten? Varför gör man en sådan tung ekonomisk satsning på en förbundstidning som är avsedd att inom kort upplösas och uppgå i det blivande Svenska Skyttesportförbundets förbundstidning?

Som bekant har FSR/UO’s och Sportskytteförbundets presidier inlett ett så intimt samarbete på högsta nivå att gränserna mellan de tre förbunden redan har börjat suddas ut. John Landin kommer att bli det nya Skyttesportförbundets styrelseordförande, men redan innan dess kommer han att på Svenska Sportskytteförbundets förbundsmöte 2008 utses till SSF’s förbunds­styrelse­ordförande. Han har alltså i praktiken redan nu lagt under sig alla de tre förbundens exekutiva makt, och borde rimligtvis ha järnkoll på vad som försiggår inom såväl FSR/UO som SSF.

Uppenbarligen har han inte det. Det är fullt tydligt att Svenskt Skytte-projektet har genom­drivits utan Landins välsignelse, sannolikt i direkt strid med hans uttryckliga vilja. Det slutgiltiga beviset är den informationsruta som finns i Sportskytten nr 2-2008 på sid 2, under rubriken ”från förbund och kansli”. Där ser sig generalsekreteraren Göran Nygren nödsakad att dementera ryktet att FSR’s reformerade förbundstidning Svenskt Skytte är avsedd att bli det nya Skyttesportförbundets organ. Man kan inte undgå att notera Nygrens illa dolda irritation över att Svenskt Skytte med sin kraftfulla prenumerationskampanj trampat in på Skyttesportförbundets domäner.

För mig framstår det som helt klart att det måste finnas en tungt beväpnad motståndsrörelse inom FSR. John Landin är uppenbarligen långt ifrån den oomstridde ledare han försöker framstå som. Ännu finns det hopp om att FSR får fira sitt 150-årsjubileum med flaggan i topp, i stället för att ömkligen reduceras till en blindtarm inom Sportskytteförbundets gevärssektion. Måtte bara medlemmarna vakna till sans i tid, och inse vad som håller på att hända.

Basti

-------------------------------------------------------
  
 

Ännu en förnyare träder fram
 
Publicerat 2008-04-13 (av Basti Naumann)

I min recension av Svenskt Skytte nr 2 2008 konstaterar jag att det är ett spännande nummer, som lovar gott för framtiden. Men det mest spännande i detta nummer förtjänar en särskild kommentar. Det gäller en artikel av tidningens redaktör, Lennart Broman. Den bär rubriken Förändring – Utveckling.

Lennart Bromans budskap får mig att sätta mig kapprak upp i stolen. Han talar nämligen om behovet att förnya skyttets tävlingsformer, så att de blir intressanta för publik och media. Han konstaterar att ”lusten att förändra tävlingsprogram och introducera nya tävlingsgrenar har varit liten, för att inte säga obefintlig”.

Men i dag har vi verktygen, säger Lennart Broman. ”Man borde med hjälp av dagens teknik kunna utveckla duellmomentet; man mot man, kvinna mot kvinna och man mot kvinna. Bara att öppna tävlingarna för lite musik skulle skapa bättre tryck i våra skjuthallar, där det i dag betraktas som störande moment om någon harklar sig.”

Uffe Hansson och undertecknad är alltså inte längre ensamma. Tanken på att göra skyttet till en medial sport finns nu också inom FSR. Plötsligt känns det inte längre så omöjligt att övertala de tröga skyttarna att inse behovet av förnyelse. Uffe och jag har ofta visat på bågskyttet som ett exempel på att en sådan förnyelse är möjlig. Men Lennart Broman har faktiskt en ännu bättre förebild: Skidskyttet.

På 50-talet genomfördes skidskyttets skjutmoment i en avlägsen glänta i skogen, där man sköt på 150 meters avstånd och med 6,5 mm. Intresset från publik och media var obefintligt. Men så började man successivt pröva förändringar. Man övergick till kaliber .22, skjut­avstånden kortades, man införde fri stil i skidåkningen och man prövade självmarkerande mål. Medvetet inriktade man sig på de folkrika europeiska länderna, där det fanns en stor potentiell publik. Det stora, avgörande steget in i mediavärlden kom, vågar jag påstå, när den svenske media­profeten och demonproducenten för idrottssändningar, Lennart Jelbe, formgav den avancerade grafiska presentation av skjutmomentet, som numera alltid används vid TV-sändningar.

Resultatet kan vi alla se i dag. Skidskyttet är nu en av de mest mediala sporterna, och publiken kommer till tävlingarna i stora skaror. På VM i Östersund kom tiotusentals varje dag. Skidskyttet ökar och ökar, samtidigt som längdskidåkningen kämpar för sin överlevnad.

Det framstår nu med allt större tydlighet att det är Svenska Sportskytteförbundets ledning som bromsar och visar rädsla för förändring, medan det inom det nationella skyttet – av båda piplängderna – finns krafter som driver på mot förnyelse. Under den långa och hårda debatten om samman­slagning av skytteförbunden, har jag blivit allt fastare i min uppfattning att det är de nationella förbunden som har den bästa förutsättningen för att sinsemellan arbeta fram ett intimt samarbete. Jag är inte alls säker på att detta bör ta sig uttryck i en total samman­slagning, men det finns många andra sätt att skapa ett starkt och effektivt samarbete.

Jag tror, kort sagt, att det är Frivilliga skytterörelsen/UO och Svenska Pistolskytteförbundet som tillsammans kommer att utgöra kraftcentrum inom den svenska skyttesporten, och det ganska snart.

Basti

-------------------------------------------------------
  
 

Svenskt Skytte: Nu börjar det likna något!
 
Publicerat 2008-04-07 (av Basti Naumann)

Förra numret av Svenskt Skytte – nr 1 2008 – anmäldes såsom ”första numret av Nya Svenskt Skytte”. Jag var starkt kritisk, och kunde inte hitta några märkbara tecken på förnyelse, bortsett från ett test av kikare. Men detta test var så urbota trist att jag inte orkade ta mig igenom det. Jag gav alltså tummen ner för denna ”förnyelse” av Svenskt Skytte.

Efter att ha tagit del av det senaste numret, nr 2 2008, kan jag till min glädje vända tummen uppåt. På ett enda nummer har den fula ankungen förvandlats till en vacker svan!

Omslaget pryds av en bild av skidskytten Helena Jonsson. Inne i tidningen finns ett fyrsidigt reportage om VM i skidskytte. Således har redaktionen varit smart nog att utnyttja publicitets­värdet av norra halvklotets populäraste gevärsgren. Som grädde på moset är det ett först­klassigt, proffsigt utfört reportage, som det var en glädje att läsa. Författare – och fotograf – är chefredaktören själv, Lennart Broman. Ett gott råd till FSR och Svenskt Skytte: Håll hårt i den mannen – han är guld värd, av flera skäl!

Även i detta nummer finns ett test. Ämnet denna gång är GPS, det vill säga ”elektroniska vägvisare”. Och nu är det andra bullar! Såväl textinnehåll och fakta som redigering, grafik och layout är av högsta klass.

I besvikelsen över förra numret uppmärksammade jag inte första delen av en ny artikelserie, vars andra del alltså kom i nr 2 2008. ”På kurs med Curt” är en fotoskola där fotografen Curt Ekblom berättar om de grundläggande tumreglerna inom fotograferandets ädla konst. Kursen är både intressant och praktiskt användbar. Den innehåller enkla, handfasta råd för foto­amatörer som till exempel ska ta bilder under en skyttetävling. Men jag råder även såväl halv- som helproffs att smygläsa denna artikelserie. Även Ragnar Skanåker kan understundom glömma bort sig och rycka av ett skott, och på samma sätt kan också ett fotoproffs råka glömma någon grundregel.

Ett fyrsidigt reportage ägnas åt hälsokost. Själv reser jag ragg inför dessa förnumstigt kvasivetenskapliga, hemkokade teorier, som till exempel att broccoli ”rensar kroppen från gifter”. Men det är min personliga åsikt. Faktum är att det bland allmänheten, och således även bland Svenskt Skyttes läsare, finns ett stort intresse för hälsokost och dess påstått välsignelsebringande effekter. Så redaktionen får en guldstjärna även för det inslaget.

Själv är jag inte gevärsskytt, och kommer sannolikt inte att bli det heller. Men jag ämnar ändå förbli en trogen läsare av Svenskt Skytte, dels för att hålla mig underrättad om vad mina lång­pipade bröder och systrar har för sig, dels för att få avnjuta ännu en välskriven skytte­tidning. Jag säger ”ännu en” – för naturligtvis är vår egen tidning Nationellt Pistolskytte ”The One And Only” för mig!

Basti

-------------------------------------------------------
  
 

Gamla lögner blir som nya
 
Publicerat 2008-03-09 (av Basti Naumann)

I 2007 års sista nummer av Svenskt Skytte försökte John Landin på putintskt manér kväva den kritiska debatten inom FSR/UO. När nu första numret 2008 kom ut, så visade det sig att John inte riktigt har kontroll på läget. Debatten har blossat upp igen eller, rättare sagt, den har aldrig lagt sig.

På en av debattsidorna (42) har Ingvar Arvidsson ett inlägg, där han gör ett intressant påpekande: I den beramade enkäten i somras tillfrågades föreningarna om de a) avsåg att gå med i det nya Skyttesportförbundet, eller om de b) avsåg att lägga ner sin förening. Detta kommenterar Ingvar Arvidsson med ”Hur kan man tolka ett kryss i ruta a) som ett tecken på att föreningen är positiv till en sammanslagning?”

Det är så sant som det är sagt. Det liknar 1000-talet i Sverige, då den asatroende befolkningen fick välja mellan att bli halshuggen eller konvertera till kristendomen. Det visade sig då, märkligt nog, att en överväldigande majoritet av befolkningen var positiv till kristendomen. Faktiskt slutade det hela med att inte mindre än 100 procent av den överlevande befolkningen var positiv. Motsvarande lär inträffa i det nya Skyttesportförbundet.

I ett intetsägande svar återkommer John Landin till vad FSR gjorde i blyfrågan. Återigen tummar han på sanningen: ”När det gäller blyfrågan har vi tillsammans med övriga skytteorganisationer arbetat oerhört mycket.” Detta är visserligen formellt sett sant, det är bara det att FSR lade hela sin energi på att sätta käppar i hjulet för SPSF, som ensamt bekämpade blyförbudet.

FSR ställde sig på regeringens sida, och ville uttryckligen se blyförbudet infört, eftersom man ansåg att frågan om ersättningsammunition för gevär var löst (vilket den som bekant aldrig blev). Christer Westin blev utskälld efter noter för att han dristade sig till att sätta sig emot den dåvarande regeringen och som ensam SOS-representant invända mot blyförbudet.

John Landin brukar kalla sina debattmotståndare för ”lögnare”. Detta ska jag själv dock av anständighetsskäl undvika. Även om det frestar på.

Basti

-------------------------------------------------------
  
 

Endast för typografiska finsmakare
 
Publicerat 2008-03-08 (av Basti Naumann)

Svenskt Skyttes nr 1 2008 är ute sedan en tid. Tidningen utropas entusiastiskt som upp­fräschad och förnyad, men jag har med förlov sagt lite svårt att se vad som skulle vara nytt. Jag får väl ta till luppen. Med en sådan upptäcker man att i alla fall brödtextens typsnitt är ändrat.

Den vackra och lättlästa antikvan har man övergivit, i något slags desperat försök att vara modern. Men valet av nytt typsnitt, en så kallad egyptienne, är olyckligt. Egyptienne är en tjock och kraftig stil, som har seriffer i form av stora, tunga klackar. Den är klumpig och osmidig, den tar plats. Det är ungefär som att dirigera en symfoniorkester med en timmer­stock.

Ingresserna har man tvärt om ändrat så att man minskat den tidigare så påträngande, brutalt svarta, egyptienneliknande stilen ett par grader, och gjort den mindre bred och mindre fet. Det kan tyckas vara en förbättring. Men för en typografisk estet som undertecknad domineras intrycket av den nya, bombastiska brödstilen, som gör ett närmast komiskt intryck.

Praktiskt taget alla dagstidningar i den latinska världen, från Västra Blåmålas Annonsblad och Kleindörfer Tageblatt till La Stampa och London Times, och alla böcker, är typograferade med den klassiska medieval­antikvan – eller på sin höjd en övergångsantikva – i sina brödtexter, och det finns en anledning till det: Två tusen år av omsorgsfull utprovning har visat att antikvan är behagligast för ögat.

Att denna nättidning använder en linjär (eller grotesk, som det hette förr) i brödtexten visar bara att det finns andra åsikter än min, och att jag inte alltid får som jag vill.

Till sitt innehåll har tidningen knappast förnyats. Det mest vågade som finns i nr 1 2008 är ett kikartest. Detta test är så bluddrigt, svåröverskådligt och faktafattigt att jag helt enkelt inte orkade igenom det, trots ett visst intresse för ämnet.

Basti

-------------------------------------------------------
  
 

Upp som en sol…
 
Publicerat 2007-12-10 (av Basti Naumann)

 I senaste numret av Frivilliga Skytterörelsens förbundstidning förkunnas det med pukor och trumpeter att Svenskt Skytte ska bli ”en ny tidning”. Den ska få ”nya kläder”, och dessutom har man förstärkt redaktionen med ”några nya, unga och kreativa medarbetare”, bland annat den professionelle journalisten Bosse Wiqvist.

 Detta tycker jag är berömvärt. Trots Internet-revolutionen – som är en välsignelse på många sätt – har papperstidningar fortfarande en viktig roll att spela. Hemsidor och nättidningar i all ära, men just när det gäller så kallade specialtidningar har papperstidningen än så länge ett fast grepp om marknaden. Det är en papperstidning som har den största utsikten att vara ett förbunds flaggskepp.

 Vad gäller Svenskt Skyttes uppgradering ställer jag mig dock frågande på en punkt. FSR och SkytteUO står inför en snar sammanslagning med Svenska Sportskytteförbundet. Enligt de offentliga planerna kommer den verksamhet, som i dag drivs inom FSR, att få en undanskymd plats i det nya förbundet, som i allt väsentligt kommer att vara en uppumpad version av Svenska Sportskytteförbundet.

 Varför berörs inte med ett ord konsekvenserna av sammanslagningen för Svenskt Skyttes del? Vad kommer att hända med FSR’s förbundstidning? Ska den fortsätta att ges ut som fri­stående tidning av ett förbund som inte finns? Ska den bli en sektion i den framtida förbunds­tidningen ”Skyttesporten”? Ska den helt enkelt upphöra? Och vad ska i så fall uppgraderingen – som knappast kan vara gratis – tjäna till?

Basti

-------------------------------------------------------
  
 

Pressgrannar: Svenskt Skytte
 
Publicerat 2007-10-29 (av Basti Naumann)

 Nr 8 av Frivilliga Skytterörelsens tidning Svenskt Skytte är nu ute. Det är inte lika mycket ”drag under galoscherna” i detta nummer som i de föregående, men ett och annat notabelt finns det.

 I ledaren utropar styrelseordföranden John Landin ”Nu kör vi!”, och han talar då om sammanslagningen. Han refererar till den tidigare nämnda enkäten, som skickades ut till trojkans medlemsföreningar i somras, och meddelar att 39 % har svarat. Landin bollar så våldsamt med siffrorna att det är omöjligt att få någon reda i dem, men han anser sig kunna konstatera att 65 000 av trojkans medlemmar är positiva till sammanslagningen. Hur han kommer fram till talet 65 000 är oklart, men eftersom trojkan anser sig ha 159 000 med­lemmar, är 65 000 bara drygt 40 %, och det är väl knappast något att bli exalterad över. Och ingen vet för övrigt om dessa siffror återspeglar verkligheten, eller om de mest innehåller luft.

 John Landin har konsekvent hållit frågan om sammanslagningen borta från FSR’s beslutande organ, skytteriksdagen. Nu antyder han att frågan ska tas upp på höstkonferensen, men detta är inget beslutande organ, utan just bara en konferens. Enligt planen ska beslut om samman­slagning fattas vid trojkans förbundsmöten 2008, och omedelbart därefter ska samman­slagningen verkställas. Enligt Sport­skytte­förbundets stadgar ska beslut om upp­lösning fattas ”med minst 2/3 av antalet avgivna röster vid två på varandra följande FM hållna med minst ett års mellanrum”, vilket borde betyda att beslut inte kan fattas förrän 2009. Men detta anser sig trojkans utvalda elit inte behöva ta någon hänsyn till. Vem bryr sig om trista gamla stadgar? ”Nu kör vi, sa Landin” kommer nog att bli ett talesätt framöver.

 På sidorna 14-15 publiceras ”informationsblad nummer sju angående frågor kring Svenska Skytte­sport­förbundet”. Det enda intressanta är att man fortfarande inte kan ge besked om hur det nya förbundets så kallade mellannivå ska se ut. Och så kanske det som står längst ner på båda sidorna: ”Ni hittar alltid det senaste i processen om Svenska Skyttesportförbundet på www.skyttesport.se”. Den senaste ”nyheten” på denna hemsida är fem månader gammal, så då får man väl anta att ingenting har hänt under det senaste halvåret.

 På en av debattsidorna redovisar Hans Johnsson återigen sin oro inför samman­slagningen. ”Hur kommer det att bli om vi kommer att ingå i Skyttesportförbundet? … Jag är övertygad om att vi kommer att ’ätas upp’ av Sport­skytte­förbundets och Riks­idrotts­förbundets bestämmelser efter bara ett par år. … Hur går det med kpistskytte? Hur går det med vårt fina fältskytte? … Svaret är: Det kommer inte att finnas kvar.”

 SPSF’s förbundsstyrelse var klok nog att dra i nödbromsen och se till att vi kom av tåget i tid. Trojkan sitter trosvisst kvar ombord, och färdas allt snabbare mot en bro som ingen vet om den håller. Rädde sig den som kan.

Basti

-------------------------------------------------------
  
 

Svenskt Skytte nr 6 ute
 
Publicerat 2007-09-14

I senaste numret av Svenskt Skytte fortsätter den tunga kanonaden mot en allt hårdare ansatt John Landin. Hans Jonsson, som av Landin offentligen blivit kallad lögnare – och det mer än en gång – är bistrare än någonsin. I detta nummer slår han Landin runt väggarna så blodet stänker. Tarland, Tibell och Wikberg står i ring­hörnan och väntar hungrigt på nästa rond. Landins ögonbryn har spruckit och han andas tungt. Och nu har en nygammal kombattant dykt upp på FSR-scenen: Karl-Erik (Herr) Loberg (ja, han skriver sig faktiskt så). Och den mannen har en ännu hårdare uppercut än de övriga fyra.

Goda råd är dyra för FSR’s styrelseordförande. Det skulle förvåna mig om nästa skytte­riksdag ger honom förnyat förtroende. Spännande fortsättning följer i nästa nummer.

Basti

-------------------------------------------------------