En varmkorv av köttmassa gör ingen glad
 
Publicerat 2008-01-26 (av Ragnar Skanåker)

 

Måndagen den 14 Jan tillbringade jag på Berns i Stockholm för att deltaga i det stora Idrottsseminariet i samband med Idrottsgalan. Panelen var inte dålig, med namn såsom Göran Persson, Lena Adelsohn Liljeroth, Jan Carlsson med flera. Det som dryftades var allmänna men för idrotten vitala frågor.

 

En fråga handlade om ledarskap. Utan ledarskap stannar verksamheten.Entusiastiska ledare är en bristvara inom många idrottsgrenar. Särskilt i icke publikdragande sporter. Men dessa sporter är minst lika viktiga som glädjespridare för utövarna.

 

Göran Persson är en verkligt tung ledare. Man riktigt kände hans auktoritet när han tog talarstolen i besittning. Ett exempel: En kille från roddarförbundet klagade på att en kommun inte hjälpte till att ordna en kanotbana trots att man hade en lämplig sjö. Perssons svar: Ordna ett VM så får du en kanotbana av kommunen. Punkt slut, inget mer klagande.

 

Till min stora besvikelse kunde inte idrottsministern leva upp till mina förväntningar då hon hela tiden på ett politiskt smart sätt gled undan utan att ge uttömmande svar. Detta ger inga röster i nästa val.

 

Tillbaka till vår egen omgivning. Hur ser ledarfrågan ut? Har vi dom ledare vi vill ha, eller har vi dom vi förtjänar? Själv anser jag att vi har dom vi förtjänar. Men vi kan ju leva på hoppet. Vem tar nya tag? Var finns kreativa och tuffa valberedningar? Vem i toppen är insiktsfull nog att granska sin egen insats, och konstatera att det hade varit bättre om stolen varit tom?

 

Min gamla käpphäst att gå samman med andra organisationer för att göra trivsamma anläggningar har inte ens kommenterats av höga vederbörande. Jag tar ett exempel. Man kan bygga en hall tillsammans med bowlare och utnyttja lokalen dubbelt. Man skjuter på tvären och bowlar på längden. Eller tvärt om. Trivsam förtäringslokal är ett måste för bowlare, och då kan även en skytt med anhörig få sig en pilsner innanför västen, utan att man fördenskull börjar prata runt om skytte och alkohol. Det är ju bowlare som dricker öl med vänner och har trevligt med sin sport.

 

Det är nämligen i baren som dom stora affärerna görs upp. Fråga golfarna! Nu var det så att jag på Idrottsgalan träffade ett par fabrikörer från Västergötland som tillverkar bowlingbanor. Dom gillade idén och det skulle enligt dom höja statusen på skyttet.

 

Ska man beskriva den inramning som elitskyttetävlingar i Sverige får i dag, så kan man ta Swedish Cup i Sävsjö som exempel. Den varma korven av köttmassa ā 10 kr som serverades där föll inte heller i år digniteterna från utlandet på läppen. Swedish Cup är så fint organiserad tävlingsmässigt. Finns inget att anmärka på. Jättebra! Men varför missar man chansen att tjäna pengar, göra propaganda och ha det mysigt?

 

Mazarinmaffian måste ta båten över sundet, lära och ta med hem.

 

Ragnar Skanåker